Titta vad jag har hittat, mamma!

Vare sig det är en fågelunge, harunge, en igelkottsunge eller annat vilt djur har barn en förmåga att hitta vilda djurungar, det kan vara en fågelunge eller kanske en harunge. Över hela landet producerar nu naturen djurungar som inte flyttar på sig när människor kommer nära. Viltrehabiliterarnas riksförbund i Sverige, KFV-Riks, och veterinärer runtom i Sverige får den här årstiden massor av telefonsamtal och förfrågningar om ”övergivna” eller ”skadade” djurungar. I många fall har någon redan tagit hand om ungen, kanske t.o.m. försökt att ge den mat, innan kunnig viltrehabiliterare kontaktats.

De allra flesta av dessa djurungar behöver inte mänsklig hjälp. Tvärtom. De flesta är varken övergivna eller skadade. Vår insats ökar dödligheten. Djurens egna föräldrar är bättre på att ta hand om sina ungar än vad vi människor är. Låt djuren vara om du inte säkert vet att de är sjuka/skadade eller övergivna. Föräldrarna bevakar sina ungar på avstånd när människor finns i närheten, och en del djur matar till och med sina ungar bara någon enstaka gång på natten.

Övergiven?

För att få reda på om en djurunge är övergiven eller inte behöver endera matande förälder påträffas död, eller så kan djurungen bevakas under lång tid, många många timmar, på kikaravstånd, innan man kan börja bedöma den som övergiven. Så länge människan befinner sig i närheten av djurungen vågar sig många föräldrar inte fram.

Det är också en myt att djurungar som människan tagit i stöts bort av sina föräldrar på grund av människolukten. De flesta fåglar (men undantag av gamar och kanske någon till) har inte ens ett luktsinne som kan användas för det. Har du tagit i en djurunge, även däggdjur, blir den ändå väl omhändertagen av sina föräldrar om du inom kort tid lägger tillbaks den där du hittat det.

Mata inte ihjäl djurungar

Att ge övergivna djurungar mat är inte heller lätt. Djurungarna är inställda på en speciell proteinbaserad föda, som deras föräldrar instinktivt vet om. Annan föda, t.ex. spannmålsbaserat bröd, blockerar bara tarmen eller tillför inte den näring, vätska, mineraler och vitaminer djuret behöver för att överleva. Djurungen svälter ihjäl eller får fjäder- och skelettrubbningar trots att vi tycker vi ger den bra mat, och djuret äter.

Även rovdjuren ska ha mat

Något som är lätt att glömma bort när man ser ett ”övergivet” eller ”skadat” djur eller djurunge i naturen är att de, om de nu verkligen är övergivna eller skadade, egentligen är naturens sätt att producera mat till rovdjur såsom rävar, rovfåglar eller ugglor. För att naturen ska fungera produceras varje år ett överflöd av djurungar och varje gång vi tar ett djur ur naturen tar vi ett rovdjurs mat. Rovdjuret måste istället döda något annat för att överleva och kunna ge sina ungar mat.

Tyvärr har vi människor tillfört ytterligare ett rovdjur som väl skött inte behöver ta sin mat ur naturen, nämligen katten. Den tar inte bara smågnagare, utan även fåglar, fågelungar och andra mindre djurungar är vanliga byten. Man räknar med att katter i Sverige dödar mer än 10 miljoner fåglar per år. Intet ont om katten, den följer bara sin naturliga instinkt, men har ni på våren en möjlighet att hålla era katter under uppsikt, så gör gärna det. Och ha inte fler katter än vad gården/huset behöver för att hålla smågnagare under kontroll, och din sociala välfärd behöver. I USA pågår en ibland högljudd diskussion om katter överhuvudtaget ska få vistas ute.

48 timmar

Det är faktiskt förbjudet i lagstiftningen att ta djur, även skadade eller övergivna, ur naturen under längre tid än ca 48 timmar för andra än de människor som är utbildade och godkända viltrehabiliterare. De 48 timmarna är till för att upphittare ska kunna finna någon som har rätt att hand om djuret, och kan det. Straffet, om du själv försöker ta hand om djuret längre tid än så kan bli böter på upp till flera tusen kronor. Så om du misstänker att ett djur behöver hjälp, kontakta en viltrehabiliterare och berätta vad du sett. Lättast går det via hemsidan www.kfv-riks.se. (KFV = Katastrofhjälp – Fåglar och Vilt). Där kan du få råd och information.

I Skåne finns det ganska gott om godkända viltrehabiliteringsanläggningar, men tyvärr är det i stora delar av landet generellt en brist på sådana. Och den rehabiliteringsanläggning du kontaktar kan kanske redan ha fullt och kan inte ta in flera djur. Det kan tyvärr hända att inte alla djur kan tas in.

Djurarter

Sedan är det inte heller alla djurarter som är godkända att få rehabiliteras även i godkända anläggningar. I Sverige har myndigheterna beslutat att vi inte ska lägga oss i naturen så mycket. Naturen ska få sköta sig själv så mycket det går. Det finns i Sverige, dock inte i alla anläggningar, godkännanden för alla fågelarter, men för däggdjur finns, med något undantag, bara tillstånd för ekorrungar, harungar och igelkottar. Andra djurarter får helt enkelt inte rehabiliteras. Endast en anläggning i Skåne, I Skanör, har tillstånd för flera djurarter.

Godkännande

Funderar du på att själv lära dig att ta hand om sjukt/skadat vilt eller övergivna djurungar? Länsstyrelsen och Naturvårdsverket utfärdar sådana tillstånd efter ansökan. För att bli godkänd krävs att den som vill ta hand om djuret, rehabiliteraren, har en anläggning passande för den aktuella djurarten, och kompetens att ta hand om djuren. Anläggningen måste alltså finnas färdig, och du måste ha fått ditt godkännande innan du får ta in djur. Det fungerar alltså inte att begära tillstånd när man redan tagit in djuret.

Utbildning till viltrehabiliterare.

Rehabiliterarnas riksförbund KFV-Riks, bedriver en 2-dagars grundutbildning där du kan lära dig något om hur man tar hand om sjukt/skadat vilt, vilket kan vara en grund för att sedan lämna in en ansökan till Länsstyrelsen om att få ta hand om sådana djur. KFV har också givit ut en bok ”Så tar du hand om skadat vilt” som du kan beställa via KFV:s hemsida eller på www.bokus.com

Kan du göra något lite själv?

Tyvärr är det så att de flesta skadade djur som kommer till rehabiliteringsanläggningarna har skadats på grund av någon mänsklig aktivitet. Vi ställer till en hel del oreda i naturen. Det kan vara påkörda djur, fåglar som flugit in i ledningar eller fönster, olja i vattnet eller katten som kommer in med något djur i munnen. Men några saker kan du försöka göra själv för att minska skaderisken för djur. Att hålla katten inne har redan nämnts. Men det finns mer. Ska du elda löv eller ris i din trädgård, eller tända på majbrasan? Tänk på att det kan gömma sig djur under riset, igelkottar är inte ovanliga där. Så, innan du tänder på, flytta rishögen så att djur därunder får tillfälle att fly.

En annan risk för mindre marklevande djur utgör robotgräsklipparna. Främst igelkottar, men även harungar och fågelungar har fått svåra skador när de blivit överkörda av sådana. Så har du sådana djur i din gräsmatta, skaffa en robotgräsklippare som utgör en mindre risk för överkörda djur, sådana finns. Och låt gräsklipparen bara gå under dagtid. Igelkottar är huvudsakligen nattdjur, och då ska gräsklipparen inte vara igång. Låt den gå bara under kontorstid, 8-18.

För fåglar som flugit in i fönster och blir liggande nedanför fönstret rekommenderas att du lägger dem i en kartong med många hål för luftcirkulation. Lämna kartongen ifred (tyst och gärna mörkt) några timmar innan du öppnar. Flyger inte fågeln direkt, stäng kartongen igen och vänta några timmar till. Flyger den inte då, är det dags att kontakta en rehabiliterare.

Liten slutsats: Rör inte djurungar i naturen även om du tror de är övergivna. Om du redan har gjort det, lägg tillbaks dem där du hittade dem. Chansen för djuret att överleva är större då. Och vill du bli medlem i KFV, se hemsidan www.kfv-riks.se där du också hittar andra upplysningar.

Kalle Hammarberg, Veterinär KFV-Riks